Nyss hemkommen från en liten promenad med dottern som nog gjort mina stumma ben lite mindre stumma än dom var när jag kom hem från dagens runda tillsammans med tre SiM-kollegor :-)
Regnet var ihärdigt på morgonen men vid 10 var det faktiskt uppehåll! Bertil tog täten från parkeringen vid Hedgärdessjön och vi gav oss iväg ut i skogen på stigar, som i mitt tycke gick kors och tvärs, men som säkert var noga utvalda ;-) Vi fick sicksacka oss fram mellan tipspromenerare till att börja med, men älgarna verkade redan vara skjutna (såg varken djur, gubbar med bössa eller skällande hundar!).
Efter ca fem kilometer var det dags för det första backiga (ja, lite mer backe än det vanliga alltså, ni som springer här i Mark vet att det aldrig är backfritt). Belöningen var utsikten från högsta punkten(?) på milspåret vid KSK. Därefter bar det av nedåt, vidare på nya stigar och vägar utanför KSK-området. Vid ca 7 km var det dags för nästa Backe. Dryga 400 meter som bara blev brantare, och det var inte bara som det kändes. Bertil talade om att han letat länge efter denna pärla.
Vi sprang igenom/förbi Ginkalunda innan vi var tillbaka vid KSK. Vi hade redan tidigare konstaterat att den utlovade distansen landar på 14
+. Bertil väljer att ta inte den rakaste vägen tillbaka, men den backigaste, dvs via Kåklevs lid. (På väg dig hann undertecknad även med att bada benen i ett dike, varning för hala spänger så här års). Detta eftersom han hört att två av oss ännu inte fått tillfälle att prova denna backe som för övrigt ska vara Marks brantaste körväg, ca 500 m lång. Varningsskylt på 16 % lutning i början av backen talar sitt tydliga språk. Men vi tog oss upp och sen var det faktiskt inte så långt kvar till parkeringen! Knappa 18 km blev det allt som allt. Det var slitigt i backarna, men tack vare trevligt sällskap och riktigt skönt väder att springa i, var det förstås en riktigt bra start på Spring-i-Marksäsongen!
//Rakel
.JPG)
